Snart 3år...
Ni som kollade Greys idag förstår nog..
Detta avsnitt tog mig hårt.
Dom orden, dom papperna...den kärleken, det avskedet...
Fruktansvärda ångesten delat med en sådan kärlek.
På ett sätt tycker jag det är bra att dom visar de...
Eller på ganska många sätt igentligen.
Bryta denna TABU-bubbla.
Barn dör....
Hur hemskt det än är så dör barn...de dör i magen, de dör bara några minuter gamla...osv.
O båda de händelserna har hänt oss....
3 gånger...
Hampus levde några minuter i vår famn...
Han bara låg där....i min famn....o slutade andas..
William blev strypt av navelsträngen...
Gjorde jag nått fel?
Låg jag fel när jag sov?
Led han?
Och oliver...han levde juh!!
Alla kontroller var juh bra, vi gick förbi dom där hemska veckorna o vi köpte vagn o säng..
Första kläderna va packade i BB-väskan...
O sen slutade bara hans hjärta slå...
O aldrig får vi veta varför...aldrig.
Diagnosen PlötsligSpädbarnsDöd fick vi till svar...
Han dog av psd i min mage...
Åter igen, är det jag som gör nått fel?
Bilden är från när jag väntade Oliver..
När han låg därinne o sparkade för fullt.
Och jag var lyckligt ovetande om vad som skulle ske...
Men ändå hände de...
En 3:e gång...
Det är snart 3år sedan våran 3:e ängel föddes...
När världen vändes uppochner för 3:e gången...
Vad skulle jag göra utan mina älskade barn jag har här hemma.
Mina fina underbara fantastiska barn.
Önska ni alla kunde vara här hos oss.
Fantastiska 8!
Älskar er så!
❤️❤️❤️
skriven
Åh jag vet inte vad jag ska skriva. Så orättvist och så fruktansvärt hemsk! Och helt makalöst vad man överlever. Kramar till er!