Mammabohman

Är lite låg just nu...

Igår var en väldigt tung dag för mig.

Jag är nu i v27 (v26+1)

Igår morse när jag vakna klockan 6 så låg jag o vänta på att hoppsan skulle sparka...

Men ingenting...

Vid 10.30 fortfarande ingenting, o paniken börjar krypa i kroppen.

Inte en gång till, inte ett 4-e barn som dör från oss...

Jag tar fram dopplern, o jag hittar inga hjärtljud....

Jag bryter ihop. Jag ringer Ale o försöker få fram ord.

Letar i 10min utan resultat...

Ringer sedan förlossningen o de tar in mig direkt.

De letar en evighet....helt tyst...

Letar lite till, o tillslut hittar de hjärtljuden.

Får ligga en stund så de får en kurva.

Även lämnar urinprov, tar bltrk osv.

Sen säger dom att läkaren skall komma in om en stund.....

Hon kommer o vill kolla mitt fostervatten säger hon...

(Jag tänker, varför då?)

Men hon tar fram ul-apparaten o kollar...

O de visar sig att jag har lite mindre fostervatten än man ska ha...

Hon vill skicka mig till specmvc, som har fullt. Så skickar en remiss....

Så nu sitter jag hemma o väntar på att få komma dit......fick tid på torsdag.

Väntan är hemsk.

Hampus dog av en njursjukdom.

(Fostervattensmängden påverkas av bebis njurar i vissa fall)

2 veckor innan Oliver dog fick vi veta att de va minskat med fostervatten hos honom...

Jag är så fruktansvärt rädd nu.

Jag vet inte vad jag ska göra eller ta mig till...

Räkna med en prematurfödsel?

Kommer hoppsan dö?

Kommer detta helvete hända ännu en gång till? En fjärde gång?

Ska vi få ha 4 av våra barn begravda?

Hur sjukt är inte detta!!!

Jag mår illa av hela situationen, kan inte tänka klart o gör allt för att hålla tankarna borta på annat så tiden går nogorlunda...

Varje dag räknas nu....

Jäkla skit...

Försöker andas.

Försöker tänka positivt...

Men hur lätt är det?